Historik

Ortsnamnets förled hänsyftar på gräns. Forsen som tidigare fanns bildade gräns mellan Västmanland och Närke. Det kan också ha varit så att man tyckte att den fors som tidigare fanns var lite rödaktig. Möjligen var det bergarter som gjorde forsen rödskimrande. Därav namnet Röfors.

På 1400-talets mitt anlades här en vattendriven kvarn som drevs av ån, vilken då hade en mycket stor vattenföring.
Röfors kom i 250 år framåt i tur och ordning ägas av adelssläkterna Bonde, Natt och Dag, Leijonhufvud, Bonde och Leijonhufvud.

1632 fick riksrådet Carl Bonde, Röfors dåvarande ägareprivilegium på uppbyggandet av en vattendriven hammarsmedja. Officiellt anges hammarsmedjan uppförd 1695. Stångjärnet som tillverkades fraktades till ett handelshus i Stockholm och sedan vidare till England och Tyskland.

Järnsmidet lade grunden till glansdagarna på Röfors som varade under 1700- och 1800-talen.
Under denna tid anlades ett sågverk som drevs av forsen och ett mejeri som förädlade råvarorna som gårdens kor producerade.
Vid den här tiden hade Röfors runt 300 anställda. Alla arbetade inte vid hammarsmedjan, kvarnen, sågverket eller mejeriet. Även traditionellt jordbruk, skogsbruk och djurhållning sysselsatte de anställda.
Röfors var som ett litet samhälle där både skola och kapell fanns att tillgå.

Röfors järnbruk upphörde 1861 medan sågverket och kvarnen var i bruk i ytterligre 50 år.
1914 lades också dessa ner på grund av att bönderna uppströms Röfors skulle genomföra en vattennivåsänkning för att få mer odlingsmark. Detta medförde att forsen sprängdes bort. Då fanns inte längre mågon drivkraft till kvarn eller sågverk.